Boken dokumenterar de incidenter som ledde till massakern i Tal al-Zaatar i augusti 1976, på höjden av det libanesiska inbördeskriget, det tvååriga kriget, där man försökte krönika massakern i dess politiska, militära och humanitära dimensioner, och avskaffa ljus på de rättsliga, sociala och ekonomiska sammanhangen för palestinska flyktingar i flyktingläger i Libanon. Den ger en historisk bakgrund om syrisk-libanesiska-palestinska relationer och deras omvandlingar under den period den täcker. Boken presenterar den humanitära situationen för 30 000 människor i lägret och grannskapen nära det, i Jisr al-Basha, Nabaa och Karantina, under perioden av ransoneringsbelägringen, och spårar problemen med vattenbrist, strömavbrott, fattiga sjukvård, incidenter med dödande av civila i skyddsrum och till och med svårigheten att hitta gravplatser för offren.
