Med vilken mening vet kvinnor när och hur den pilen invaderar en mans hjärta? Varför saknar de inte darrningen i handen som håller i kaffekoppen, eller det våldtagna ögat, den vändningen eller det där leendet? Hur kan man upptäcka oron även om den täcks av tusen bokstäver, och även om den döljs av hundra gardiner av allvar och oklarhet? Varför gömmer sig deras känslor under lager av söt och hoppfull slöja, och varför når inte heller deras hjärtans hemligheter människors ögon?
